Nu har det hänt, det som absolut inte fick hända.

Jag har skadat foten och blivit helt omobil! Det hände inte på bygget utan på min lediga söndag och min andra dagstur utanför Monrovia. Hela teamet åkte till en farm med massa spännande djur och jag hann inte ens kliva ur bilen innan jag tagit tag i vår handboll och började leka Michael Jordan. Pang - så snubbalde jag på en ynka träbit och föll ihop som en fura. Tur i oturen hade jag tre läkare på plats så de tog väl hand om mig.

Idag röntgade jag foten och det är ingen fraktur som tur är. Men kryckor och smärta är inte kul det heller. Imorgon kommer det första flyttlasset från Benson Hostital till James N Davies Jr Memorial Hospital. Det kunde säkert ha varit värre.

Gammal och barnlös

Jag börjar bli känd i bygden, dock har jag lite olika namn: Ila, Aida, Isa och sen är det några som kallar mig för Ida. Jag har blivit erbjuden att ta med mig ett par av barnen till Sweland, som mitt land tydligen heter. De tycker verkligen synd om mig som är så gammal och inte har skaffat mig barn ännu. Det är svårt att tacka nej till dessa underbart söta små barnen.

Området börjar växa fram

Det är fantasktisk att se hur området har börjat leva upp nu med det kommande sjukhuset. Överallt byggs det små servicebutiker och små matställen, bara på grund av det nya sjukhuset. Det är verkligen ett betydelsefullt steg för hela bygden Neezoe Town.

Stoltaste ögonblicket i mitt liv

Den andra april kommer vi ha en officiell öppningsceremoni som självaste presidenten är inbjuden till. Jag har inte hört om hon accepterat inbjudan, men jag hoppas att få möta henne. Den dagen kommer nog vara en av det stoltaste ögonblicken i mitt liv.

Jobbar nattskift

Igår började vi arbeta nattskift, eller inte vi utan gubbarna. Jag får  
nämligen inte vara kvar i området efter sju på kvällarna enligt vår  
säkerhetsguideline. Vilket är ganska tur för min vilas skull.  
Nattskiften kommer att pågå ända till slutet som jag hoppas stämmer  
överens med flyttidplanen...

Kör skottkärror varje dag

Nu börjar stressen tränga sig på i Monrovia. De första flyttlassen från det gamla sjukhuset till det nya kommer ske den 23 mars. Vi jobbar på så fort vi kan för att vara färdiga i tid. Små incidenter har saktat ner bygget lite granna men vi kommer kämpa in i det sista.

Vi har nu ökat bemanningen till 70 man och jag springer runt som en furie för att öka takten på gubbarna. Min strategi om att själv ta i för att motivera gubbarna fungerar fortfarande. Så nu kör jag skottkärror varje dag!

Tuff prisförhandling men nu borrar vi brunn

Den handgrävda brunnen producerar inte tillräckligt med vatten så i veckan tog jag beslut om att borra en brunn. Ibland faller bitar på plats på ett underligt sätt. Jag satt och åt ris på mitt lokala lunchställe tillsammans med min assistent när vi diskuterade olika företag som kan utföra borrade brunnar. På bordet jämte satt två killar från ett av dessa företag! De bara råkade vara 100 meter från mitt bygge och skulle kunna starta borrhålet dagen efter. Jag hade tuff förhandling och fick ner priset till hälften och dagen efter hade jag en 35 tons maskin på plats. Vi har nu nått 50 meter och brunnen producerar 1000 liter i timmen.

Turistguide på sjukhuset

Min roll har övergått från att vara byggledare till att vara turistguide ett par gånger dagligen. Det är oerhört roligt! Jag har hittat en rutt genom sjukhuset som beskriver bra funktionerna och hur patienterna kommer att röra sig. Nästa steg är att skaffa något slags plakat eller paraply att hålla upp och kanske köra rutten på flera språk.