Nu är jag på väg hem

Sjukhuset är nu överlämnat till Ministry of Health och mitt arbete är avslutat. Drygt fyra månaders slit har kommit till sitt slut och jag kan redan nu säga att det var värt det när jag ser hur barnen blir behandlade och i en del fall också räddade tillbaka till liv.

Imorgon flyger jag från Monrovia via Aten och Barcelona för debriefing och torsdag landar jag i Göteborg hos min familj. Sedan väntar två veckors lugn och ro där jag ska försöka smälta hela den här upplevelsen och komma tillbaka till det svenska samhället och rytmen.

Tack för mig och visat intresse, vi ses på Sweco i maj!

Grät som ett barn när barnen flytta in

Jag har upplevt min mest känslosamma dag hittills. Idag flyttade vi alla patienter till det nya sjukhuset. Jag trodde att jag var förberedd och lugn när de två första ambulanserna kom fullastade med barn. Så fort de körde in på gården brast det för mig. Jag grät som ett barn, det var ett så laddat ögonblick. Efter alla hade hittat sina sängar satte jag mig jämte en underbar 5 år gammal pojke som är HIV posotiv och har en hjärnskada. Jag bara satt och vaggade honom till sömns och grät en skvätt till. Så nu är sjukhuset fyllt av barn och jag är oerhört stolt idag. Alla dagar av svett och slit är bortblåsta, allt är värt känslan jag fick idag.